Den sexuella bekännelsen
”Ser du han där borta i baren” säger jag och vänder mig mot min kompis som jag är ute med. Vi brukar alltid spana och skvallra om killarna vi ser på uteställen. ”Ja, han med kepsen på” svarar han. Det är en varm sommardag, killen är klädd i vit skjorta, slitna jeans och svart keps. Hans hud är kysst av sommarsolen och han ler. Vilket leende. Det tar inte lång tid innan jag ser att han spanar tillbaka. Själv är jag sommarklädd och mitt hår är stylat. Jag är något mer solbränd utan att vara röd. Jag har en piké på mig, och ett par chinos.
”Du borde gå fram till honom och säga hej” säger min killkompis som vet om att jag lever med hiv. ”Nä, det är nog ingen idé. Den typen av kille kanske jag kan ha skoj med, men jag borde satsa på att skapa en relation och han kommer nog aldrig vilja ha en med mig.” ”Så kan du ju inte säga. Han kanske också lever med hiv” uppmanar min kompis. ”Dessutom behöver du ju inte berätta det just nu. Testa och ha lite skoj. Det var alldeles för länge sedan du tog vara på chanserna.”
Det min kompis inte vet är att jag och många med mig raggar där andra inte ser. Dejtingappar har varit räddningen många gånger, men framförallt utlandsresorna. Det är lättare att träffa personer som inte googlar mitt namn eller blir varnad av andra om att jag lever med hiv.
Sex kan handla om så mycket. Det kan vara den direkta närheten, spänningen, att se någon annan njuta eller att själv njuta. När man lever med hiv förhåller man sig till sex på olika sätt. Först handlar det om att förstå sjukdomsbilden, kanske har man själv fått hiv genom en sexuell kontakt och behöver bli bekväm med att själv närma sig sex. När jag fick hiv var vi alla tvungna att berätta att vi lever med hiv innan vi hade sex, enligt informationsplikten. Och inte räckte det med att man informerade, för att själv känna sig säker behövde man få det nerskrivet – i en chatt eller där man på något sätt kunde få en bekräftelse på att personen förstått.
Informationsplikten började från 2014 lyftas bort från personer med välinställd behandling. Det skapade möjligheter för oss som lever med hiv att träffa tillfälliga kontakter, men det innebär även flera dilemman. Jag har själv haft sexuella kontakter med personer som inte med en gång fått veta att jag lever med hiv. Efteråt har en del av dem tyckt att jag har haft integritet och att jag faktiskt har tagit vara på min egen och deras sexuella hälsa. Sedan finns det andra fall där jag har blivit hotad med polisanmälan och fått moraliserande påhopp om att jag ”nog fan borde berätta” då personen ”inte vill beblanda sig med viruset”.
Jag följde min kompis råd och gick fram till killen. Efter att jag bjudit honom på en öl och vi stått och småflinat mot varandra började han fråga om mitt liv och vad jag jobbar med. Som om yrket definierar vem man är. Dessvärre är det ju extra sant i mitt liv, då jag faktiskt arbetar med hiv. Jag svarade att jag arbetar som projektledare i en organisation och inombords började jag gräma mig över följdfrågorna som jag nu måste svara på. Men de kom inte. Det som varit bra med undantag från informationsplikten är att den första sexuella träffen med någon numera känns bekväm och avspänd. Tidigare kändes det alltid som om jag tog någons oskuld och att de var väldigt osäkra och rädda för att ta i mig.
Hiv syns inte. Varken jag eller någon annan (förutom möjligtvis genom mikroskop) har sett det. Men däremot märker jag av konsekvenserna av att leva med hiv, däribland känslan av att vara ett andrahandsval sexuellt. Många gånger har det hänt att mina sexpartners har läst på om hiv efter att de först direkt har ratat mig. Sedan har de samlat mod och vill ha sex, men jag har fortfarande upplevt att mitt värde i deras ögon inte är så högt som det borde vara och det känns orättvist. I de flesta fall har jag varit hård och selektiv tillbaka.
Killen i baren fick reda på att jag lever med hiv, men först efter att vi hade haft sex. Han tog det jättebra, jag kunde förklara hur det fungerade i ett bra samtal och han hade inga invändningar.
Sex är ett stort begär hos människan. Sex kan användas som stressdämpare, ångestavlastning, skyddsmekanism och även som missbruk. Bristen på närhet påverkar, eller som jag uttryckte det tidigare i mitt liv: ”Hur många nej ska man behöva klara av?”. I nio fall av tio reserverade personerna sig mot mig, vilket på sikt innebar att jag sökte sex där det kändes som att alla spelade på samma planhalva. Jag vågade mer, som att gå på saunor runt om i Europa vilket jag inte gjort tidigare. Ändå var jag orolig över att inte kunna få det som jag hade det innan. Känslan av att vakna med en man som luktade gott, som vände sig om och önskade mig godmorgon.
Varför skriver jag om detta? Jo, för den sexuella hälsan och det sexuella och personliga välmåendet måste tas tillvara. Det gäller oavsett om du är myndighetsperson, dejtar någon eller har dejtat någon med hiv. Och framför allt dig som lever med hiv och som kanske ifrågasätter om du aldrig kommer känna dig så älskad som du vill igen, utan att kompromissa om din egen hälsa. Vi måste prata om den sexuella hälsan för oss som lever med hiv.
Text Simon Blom